Början på min novell!

Novell

    Han satt där borta, han med de vackra gröna ögonen och med det perfekta rufset i håret. Som han brukade göra varje morgon vid denna tid, tänkte Ellinore. Hon hade lagt märke till honom för några veckor sedan. Det var ren tillfällighet. Hon var lite försenad en dag till tunnelbanan, när hon kom fram var det en minut kvar tills den kom, så hon hamnade lite längre bak i vagnen, än var hon brukar gå på. Det var då hon såg honom för första gången. Hon försökte kolla lite diskret på honom. När hon gjorde det drömde hon alltid bort och var någon helt annan stans. Men det gjorde den långa resan till skolan mycket bättre. Medtanke på att han alltid gick av i Odenplan och själv i Fridhemsplan.  Hans station var två innan hennes. Och nu var de framme vid hans station, sen hennes. Ellinore gick sakta till skolan,

    Denna dag var en lång och tråkig dag tyckte Ellinore. Den var alltid lång och fullproppad med en massa lektioner. Och på schemat fanns det bara två roliga. Men hon överlevde. Framförallt för att hon tänkte bara på honom. Hon längtade tills hon skulle få se honom igen imorgon bitti. Men dagen flöt på ganska bra ändå. Hon fick mycket gjort och skojad en massa med kompisarna som vanligt. När dagen var slut gick hon och kompisarna till tunnelbanan för att åka hem.

    När Ellinore kom hem vilade hon lite först. Det gjorde hon genom att lyssna på musik och läsa lite skvaller tidningar. Sedan lite senare gjorde hon läxorna som hon hade. Senare på kvällen kollade hon på tv, sedan var det läggdags.

    Väckarklockan ringde som vanligt. Hon klev upp, gjorde sig i ordning och åt frukost. Sedan gick hon mot tunnelbanan. När hon kom fram var det tre minuter kvar tills den kom. Ellinore ställde sig vid hennes nya plats på prången, så att hon skulle hamna vid honom. Idag var det extra trångt i vagnen, så hon såg honom inte.  Som vanligt lyssnade hon alltid på musik på vägen till skolan, men idag var det en skillnad. Medan det klev på och av folk kände hon att någon kollade extra på henne. Som människorna


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0